Vad mamma sa...

Jag hade turen att bli faster i mycket unga år - eftersom jag var "småbarnet" i familjen.

 

Jag var mycket glad över att få ta hand om en liten flicka. Jag satt barnvakt så ofta jag kunde och bytte blöjor med glädje. Jag såg fram emot varje gång jag fick träffa henne och kände att jag äntligen hade fått en lillasyster. Och hon var "min".

 

En dag förändrades allt. Jag fick plötsligt veta att det skulle komma ytterligare ett litet barn i familjen. Min bror väntade sitt första barn. Sedan kunde den andra brodern också meddela att det skulle bli en liten där också.

 

Paniken spred sig. Tänk om jag inte kunde älska dem lika mycket som jag älskade min första mosters barn? Tankarna snurrade i mitt huvud och förtvivlan var stor.

 

Min mamma märkte att det var något som bekymrade mig och frågade mig vid sängkanten vad det var. Lite generad över mina tankar berättade jag för henne om min förtvivlan och osäkerhet. Skulle jag kunna älska de nya människor som skulle komma?

 

Men mamma lade sin hand över min och sa: "Det kommer alltid att finnas plats för mer i ditt hjärta. Ditt hjärta kommer bara att växa!"

 

Hennes ord värmde mig så mycket och gjorde mig övertygad om att det var så här det skulle bli.

 

Mostrarna kom som pärlor på ett snöre. 8 stycken på 8 år och de hade alla en lika stor plats i mitt hjärta.

 

Där det finns utrymme för hjärtat finns det utrymme för huset.... och hjärtat kan rymma många <3

 

Önskar dig en bra dag!